Bondkatten Vasse försvann den 8/4 från Fjärde Långgatan 10A i Göteborg.
Han är kastrerad och tatuerad i örat, nummer: 2331P
Skygg och inte van att vara utsläppt i stan men lystrar till namnet Vasse.
Han är 3 år gammal.
Tigrerad med vit haka, mage och tassar.
Hans kattbror saknar honom jättemycket och vi är alla väldigt oroade!
Hittelön utlovas!

Denna killen har varit hemlös sen i höstas. Han är väldigt gosig och går på låda så han har nog tillhört någon. Omkring 1, 5 år.

Bobbos ålder är okänt. Bibbi är cirka ett år gammal. De är väldigt sociala och Bibbi är lite klickertränad! De är hundvana och inte alls rädda för hundar. Däremot är de lite rädda för hantering, så som att lyftas, osv.

Pepzi är liten och försiktig.
Hon är väldigt kelsjuk när hon känner sig trygg.
Hon har aldrig varit långt från huset och hon är oftast inne (aldrig ute när vi inte är hemma)
Hon försvann 22.30 på kvällen den 17/5 2013 från bostaden

Han hade levt ett väldigt inrutat och stimulansfattigt liv. Hans ägare betraktade honom som en ”värdelös hund” eftersom han inte per automatik levde upp till deras förväntningar om hur deras kelpie skulle vara. Det stora behov av aktivering och mänsklig värme, kontakt och kärlek som kelpies har, levde Bobbi helt utan.

Vi tog oss an Bobbi då vi förstod att han var en sådan hund som så lätt döms ut som förlorad, förstörd och ovärd att arbeta med. Att rädda honom ut ur den återvändsgränden var vår starka övertygelse och vilja. Hundar som Bobbi ska inte dömas ut, de förtjänar återupprättelse. Det människor utsatt honom för och tagit ifrån honom ska andra människor ge honom åter. Han behöver få lära sig att människor kan vara goda, att livet är rikt på kärlek och aktiviteter, på nyfikenhet och att hot och slag inte är ett naturligt inslag i relationen till människor.

Hos oss fick Bobbi landa och snart slutade han rygga undan för händer i rörelse och för hastiga rörelser. Han blev trygg, tog för sig och började växa i sin personlighet. Vi förstod vilken rolig och charmig hund som flyttat hem till oss. En otroligt uttrycksfull och lojal kompis som på många sätt var den mest lätthanterliga hund vi någonsin träffat, på andra vis en av de svåraste.

Bobbi har utvecklats oerhört mycket hos oss och under den tid vi har haft honom har han blivit en helt annan hund än den som vi lärde känna i höstas. Hans utvecklingskurva går rakt uppåt men han har mycket kvar – vilket en ny ägare bör se som utmanande, spännande och berörande.
Anledningen till att han inte kan bo kvar hos oss är att han vallar de katter som bor hos oss och som har en central del i vårt hem. Vi har försökt tillrättalägga och träna kring detta problem, men tyvärr har vi inte lyckats bryta det. Problemet är troligen att vi upptäckte/ förstod problemet för sent. Vi hade fått informationen om att han fungerade väl med katter och var inte själva tränade i att se ett eyeande beteende. Därför hann beteendet etablera sig och hinna självbelöna sig, så som vallning gör, för många gånger innan vi började jobba med det. Vallningen av katterna tar över och sätter sig mellan kommunikationen med oss samt den utveckling han har att genomgå. När han är på platser eller på semester utan katterna är han en mångt mer avslappnad, kommunikativ och rofylld hund, hemma är han ”på jobbet” jämt. Vi har fått förstå att han behöver ett hem utan katter och med andra förutsättningar än vad vi kan erbjuda honom.

Bobbi är inte en hund som ska uppfylla någons förväntningar på hur en hund ska vara. Han är en individ med spår av fyra svåra år och man måste möta honom där. Han måste få visa på sina svagheter och styrkor och utifrån det får man bygga upp sin samvaro med honom. Det får inte finnas några ”måsten” i hans nya hem. Tex att: han måste fungera med barnen, han måste kunna följa med på jobbet, osv.

Vi vill att Bobbi ska bo på landet, dels för att vi bor så och alltid har honom lös och då han har ett väldigt rikt liv utifrån det. Dels för att det är en bra miljö att landa i och arbeta utifrån och en bra miljö att addera olika moment av träning till. Intrycken och kraven i en stad är för många för honom.

Bobbi ska få en meningsfyll syssla/ hobby i sitt nya hem. Han är en aktiv hund och av en aktiv ras, detta måste man anpassa sig till. Rasen är känd för att kunna arbeta hårt och under lång tid men också för att kunna slappna av mellan arbetspassen. Bobbi är en hund som gärna tar igen sig på gården, sitter ner bredvid sina människovänner, väntar, tittar och filosoferar. Han är väldigt bra på att slå på och av, att gå från full aktivitet till vila.

Det ord som vi tycker passar bäst in på Bobbis behov är Utrymme. Rent fysiskt utrymme då han kan bli trängd i vissa situationer. Om han får utrymme att ta sig ur dessa är det alltid hans första val. Det innebär att han ska vara bland människor som förstår att ge honom utrymme och som kan läsa hans signaler när han känner sig trängd.
Han behöver utrymme i form av att inte pressas in i scheman, måsten eller i en mall och förväntningar på sig som hund. Han måste få lov att visa vem han är och vad han behöver.
Han behöver utrymme i sin nya ägares tålamod, uthållighet och tilltro till traumatiserade hundars förmåga att rehabiliteras. Personer som tagit hand om djur som kommer från svåra förhållanden vet att tid är en av de bästa medicinerna. Att våga vänta och hålla ut. Att förstå att man kanske måste bevisa tusen gånger: ”Jag kommer inte slå dig” för att en misshandlad hund ska förstå att det är sant. Att tid måste gå för att en hund långsamt och med en stor samling nya erfarenheter ska förstå.
Bobbi behöver komma till en person som inte tycker det är obehagligt med en hund som kan vara ”mycket” vad gäller verbala förmågor, bufflighet och rörelsemönster.

Bobbi kan vara ensam hemma. Han är duktig på att slappna av och det bästa han vet är när hela flocken, människor som djur, är samlade. Han är väldigt rolig att träna med. Han älskar godisbelöning men framför allt har han stort föremålsintresse och är lättränad med lek och föremål som belöning. Eftersom han aldrig tidigare blivit tränad med positiv förstärkning krävs det lite extra arbete och uppmuntran för att få honom att våga ta egna initiativ. Han är oerhört lättlärd och en mycket smart hund. Vi har klickertränat med honom. Vi har gått vardagslydnadskurs med honom och just nu går han en spårkurs vilket både han och vi tycker är mycket roligt. Han är en stjärna att ha med på kurs och är mest intresserad av uppgiften samt oss. Han bryr sig inte så mycket om de andra hundarna eller människorna. Bobbi är mycket duktig med andra hundar. Han har inga hundmötesproblem och har många hundkompisar inom vår bekantskapskrets. Han lever just nu tillsammans med en annan hund.

Vi ser följande egenskaper hos en ny ägare till Bobbi:
Hundvana
Van vid och införstådd med vad en problemhund är och kan innebära
En tålmodig och förstående person
Ett hushåll med en till två vuxna individer
Gärna andra/ annan hund
Inga katter eller husdjur av annan art som Bobbi oönskat kan valla
Inga krav på att Bobbi inledningsvis måste kunna åka bil regelbundet (Bobbi har ett komplext förhållande till bilar som man måste träna successivt med. Vi åker bil med honom, men för att komma dit har vi tränat honom under lång tid. Han har blivit misshandlad i samband med bilen/ bilburen samtidigt som bilen var vägen till hans enda stimulans i sitt förra hem: en kort, daglig skogspromenad ).

Vi har fått hjälp och träning av en hundpsykolog i Skåne och om Bobbi får ett hem här ser vi gärna att han fortsätter gå hos henne då hon är oerhört duktig, känner till honom väl och garanterat kommer kunna hjälpa till ytterligare med hans utveckling.

Hon är av dvärgstorlek, antagligen ett eller några år gammal, och är frisk enligt veterinärens bedömning förutom att pälsen var dåligt skött och en del behövde rakas av.

Kilen lyckades rymma när hon skulle kastreras. Efter att ha varit borta i ca fem veckor har hon nu äntligen hittats, men har varit med om någon form av olycka. Hon var mager och skadad när hon hittades. Bland annat har hon inte riktigt återfått full rörlighet i svansen, vilket gör henne lite krokig och osmidig. Men för att vara en ex-rymling och offer för en olycka är hon förvånansvärt trygg och tillitsfull. Det första hon ville göra när hon kom tillbaka till oss var att kela, och äta. Hon har vunnit en del street smartness under sin utevistelse och kan t.ex. försöka servera sig själv från matpåsen om hon kommer åt den. Hon gillar också att leka, gärna med snören, och skulle nog uppskatta sällskap av en annan katt i sitt nya hem.

Beställ den här >>