Att tillgodose kaniners behov

Kaniner är ett av de vanligaste husdjuren, och kanske det mest missförstådda. De flesta höjer fortfarande inte på ögonbrynen inför en ensam kanin i en bur på en halv kvadratmeter, medan alla inser hur illa det skulle vara om en katt eller hund levde på det sättet. I den här artikeln försöker vi döda de vanligaste myterna om kaniner, och tala om hur kaniner egentligen ska ha det!

Att ha ett gäng kaniner i trädgården är fantastiskt. Att ge dem en bra miljö och ta del av deras rika sociala liv är inspirerande och givande. Tyvärr är det alldeles för sällan som kaniner som hålls av människor kommer till sin rätt på det här sättet. Vi på Tigerharen får ta emot oräkneliga mail och samtal från personer som vill bli av med sina kaniner, eller som hittat eller tagit sig an en kanin från en bekant. Så gott som alltid handlar det om en ensam, okastrerad hane av dvärgras. Många uppfödare och djuraffärer,  säljer unga kaniner tillsammans med bur och matskål till helt okunniga kunder, och dömer därmed kaninen till ett liv i tristess och ensamhet mot en intäkt på 800 kronor. När ägarna tröttnar eller kaninen blir sjuk av dålig mat och förtvinade muskler, skickas de ut i förortsskogarna eller avlivas. Om de hittas i skogen eller om någon på veterinärstationen sätter stopp händer det att de kommer till oss.

Vi vet att även den mest deprimerade burkanin kan blomma ut till en levnadsglad och sprallig utekanin. Det är underbart att vara med om. Vi vill bestämt uppmana alla som har en plätt över i trädgården att hägna in den och ge några kaniner ett värdigt liv. Eller om det är tvärtom… Den som väl har testat att ha kaniner på det här sättet kan inte tänka sig att ha dem på något annat sätt.

Kaniner är inte…

…harar Harar är ensamlevande och gräver inga hålor, de flyr istället genom att springa ifrån faran. Kaniner och harar tillhör olika arter och de kan inte få gemensam avkomma.
…marsvin Faktum är att de inte ens är gnagare, även om de är ganska nära släkt. Marsvin ersätter inte kompisar av samma art, och ska inte ens leva tillsammans med kaniner. Det finns risk att kaninerna som är större, och har starka bakben, skadar dem.
…gosedjur Alla kaniner är fortfarande kaniner och har kvar de vilda kaninernas alla beteenden och behov. Även en liten hermelin vill bo i en håla under jorden, det är bara utseendet som skiljer den från en vildkanin.

Ett bra kaninhem

De allra flesta djur mår bäst om de får vara utomhus. För kaniner finns inga alternativ. Eftersom de är grävande djur är det så gott som omöjligt att ge dem utlopp för sina behov om de endast lever inne. Visst finns det de som försökt med jordlådor på balkongen, men det blir inte riktigt samma sak.

Hur gör man då ett bra utehem till sina kaniner? En kaninhage kan vara hur stor som helst och det finns ingen anledning att snåla på utrymmet. En riktlinje är att den inte ska vara mindre än 6 kvadratmeter åt 2-3 kaniner. Men bygg stort! Det får gärna finnas naturliga höjdskillnader och ofarliga träd och buskar i hagen. Marken ska gärna vara väldränerad och porös, i motsats till sank och svårgrävd.

För att kaninerna ska hålla sig på rätt sida staketet, och hundar, katter och rävar stanna utanför, är det viktigt att staketet är nergrävt i marken och tillräckligt högt, minst 120 cm. Börja med att gräva en vallgrav där hagen ska vara, slå ner stolpar på lagom avstånd, tryck ner staketet i vallgraven samtidigt som du spänner det och fäster i stolparna. Nätet får gärna böjas inåt i botten på vallgraven innan jorden fylls på. Hägn kan byggas av alla sorters nät. Stabila nät är bra för att de inte viks så lätt, medan mer rangliga varianter som hönsnät har fördelen att det är svårare för kaniner, eller katter, att klättra över. Ett tak över hagen är väldigt bra, men det kan vara begränsande för ytan. Man får väga stort mot säkert. Bygger du tak så ska det vara så högt att du kan stå rak i hela hagen.

Den största faran med utelivet är att man har för dålig uppsikt över kaninerna. Det går absolut att hålla sina kaniner handtama även om de bor i trädgården, men då måste man också spendera tid med dem. Den kanske allra bästa lösningen, men som sällan är möjlig av praktiska skäl, är att kaninerna lever både fritt i huset och med tillgång till en utegård när de vill, t ex med en kattlucka emellan. Lite lättare kan det vara att ha kaninerna i ett utrymme i ett stall eller lada med direkt tillgång till hage. De har då alltid tillgång till ett torrt och skyddat utrymme. Fukt kan annars bli ett stort problem regniga höstar och blaskiga vintrar. Dessa varianter är det enda alternativet för angorakaniner, som på grund av sin långa päls är extremt känsliga för fukt och smuts och bara kan vara ute när det är torrt väder.

Kaniner är…          Därför behöver de…

…starka, snabba och aktiva Stora ytor att röra sig på. I små burar förtvinar musklerna och de starka bakbenen får aldrig komma till användning.
…till stor del nattaktiva Tillgång till stora ytor och sysselsättning även på natten.
…grävande djur Gräva. Båda för att leta upp smaskiga rötter, men framför allt för att bygga sina bostäder. Kaninhålor kan vara mycklet djupa och långa och bestå av flera rum förbundna med gångar.
…ständigt på vakt efter rovdjur Upphöjda platser där de kan spana och hålor där de kan gömma sig.
…köldtåliga men värmekänsliga Skugga på sommaren, men också torra och skyddade platser på vintern. Deras egna hålor är perfekta för båda ändamålen.
…nyfikna och intelligenta En stimulerande miljö, ett fungerande socialt liv, och något att sysselsätta sig med så som att gräva.
…gräsätare Leva på gräs och örter, hö vintertid. Grönsaker, frukt och pellets ska ges som tillskott, men hö eller gräs av god kvalitet ska vara grundfödan.

Kaningruppen

Kaniners sociala liv är minst lika invecklat som vårt – de blir osams, de slåss, de blir vänner igen. Vissa älskar varandra redan från början medan kemin helt enkelt inte stämmer hos vissa. Kaniner som trivs ihop brukar ligga tätt tillsammans och de putsar gärna varandras pannor och öron. Observera din kaningrupp noggrant för att se att det sociala livet fungerar. Två kaniner är i minsta laget, ska det bli en ordentlig flock med sociala relationer som liknar dem som vilda kaniner har så är fyra-fem djur bättre, och tio eller femton kaniner är inte heller för många så länge det finns tillräckligt med skyddade viloplatser.

Rabbits which are kept in a group in a run behave very naturally and they show their well-being by hopping, darting, hiding and digging burrows, which are cool in summer and warm in winter. Sun, rain, wind and snow do not harm these animals if kept properly – quite the opposite, they seem to enjoy it. Anyone who has experienced this could not imagine keeping their animals any other way, because the outdoor life is not only the correct way to keep rabbits – the joy of living they express in such conditions can be deeply infectious for us humans.

Från boken Appropriate care – a basic right for all rabbits, av Ruth Morgenegg

Det bästa sättet att introducera kaniner för varandra är att sätta ihop dem i en miljö som är ny för alla och där ingen har sitt revir. Ultimat ska du alltså bygga ditt hägn, och sedan skaffa de kaniner du tänker ha, alla på en gång. I verkligheten blir det inte alltid så. Då kan man försöka skapa en ny miljö utanför hägnet, eller stänga av en del av hägnet under några dagar eller veckor innan sammanförandet och byta ut inredningen där. Introducera gärna två nykomlingar samtidigt om gruppen du har är mycket tajt, så slipper den nya bli alltför ensam. När främmande kaniner sätts ihop blir det inte sällan slagsmål. Det kan se allvarligt ut när pälstussarna flyger, men för det mesta klarar de sig oskadda. Det är oerhört viktigt att kaninerna har gott om plats när de sätts ihop, så att de kan fly undan och inte kan trängas in i ett hörn av en bråkstake. Låt dem hållas även om det ser hemskt ut, om du tar isär dem börjar de om från början nästa gång de ses. Och håll hoppet uppe, det blir nästan alltid kärlek även om det börjar med bråk.

Okastrerade hanar är svåra att ha tillsammans utan slagsmål. När de väl är kastrerade är oftast hanarna de lugnaste och snällaste individerna i flocken. I undantagsfall kan dock en hane behålla sitt hanbeteende även efter kastrering, och då kan det bli problem om han ska bo med andra hanar. Tillsammans med honor är det sällan något problem. Faktum är att grupper med bara honor ofta blir lugnare om en kastrerad hane finns ibland dem.

Det går bra att kastrera hankaniner så snart de blivit könsmogna. Eftersom det är känsliga djur finns vissa risker förenade med sövningen. Försök därför hitta en erfaren veterinär, allra helst en som kan söva med gas. Vi på Tigerharen har varit med om närmare hundra kaninkastreringar och andra ingrepp, med både injektions- och gasnarkos, och alla har gått bra hittills.

Det viktigaste att komma ihåg när det gäller kaniners sociala liv är att de behöver ett. Det finns inga ensamvargar bland kaniner, inte ens bland de som suttit själva i flera år och som kan ha svårt att umgås med andra kaniner när de väl träffar dem. Med lite tid kommer kaninspråket fram. Det är ALDRIG tillräckligt med sällskap av människor eller av andra djur, som marsvin. Kaniner ska leva med andra kaniner, annars är det inget liv.

Kaninmat

Även om kaniner inte är gnagare så har de ett stort behov av att gnaga och använda sina tänder, som växer hela tiden. Grenar, gräs och hö är livsviktigt för att hålla tänderna i form.

Kaniners matsmältningssystem är anpassat för att de ska äta så gott som hela tiden. Att få mat serverad i portionsform är inte alls bra för dem. Hö eller gräs ska finnas hela tiden men bytas ofta så det alltid är intressant. Tillskottsmat i form av grönsaker, frukt och pellets ska ges i små mängder, utspritt över dygnet. Om en kanin ratar höet till förmån för de godare tillskotten, ska de genast tas bort. En kanin som inte äter hö kan snabbt bli allvarligt sjuk.

Kaniner dricker ganska mycket och vattnet ska serveras i skål, inte i flaska, för att de ska kunna dricka på ett naturligt sätt. På vintern äter kaniner snö och får i sig vätska den vägen, men komplettera gärna med ljummet vatten, det är uppskattat.

Hälsa och sjukdom

Kaniner visar inte gärna när de mår dåligt. Den dag du märker på beteendet att kaninen är sjuk, har det ofta redan gått för långt. Därför är det viktigt att känna kaninerna, så att en kan se de små nyanserna i beteendet.

Varje dag
  • Kolla att ögon och nos ser fina ut och inte är kladdiga eller rinner
  • Kolla att kaninen rör sig bra
  • Se att de äter normalt, framför allt att de äter hö
  • Kolla att avföringen är torr
  • Beteendeförändringar, som att en kanin inte kommer fram när det är matdags fastän hen brukar göra det
Varje vecka
  • Kolla analregionen så kaninerna är torra och rena mellan benen. Blir det fuktigt eller kladdigt kan det leda till allvarliga eksem och på sommaren fluglarvsinvasioner. Kaniner som är lösa i magen behöver genast sättas på hödiet. Är det kladdigt måste kaninen tvättas och kladdig päls klippas bort.
Varje månad
  • Kolla att tänderna ser bra ut
  • Kolla att klorna inte är för långa
  • Väg kaninen eller känn att den är bra i hullet. Revben och ryggrad ska kännas men inte för tydligt.

Vill du läsa mer om kaniner rekommenderar vi boken Appropriate care – a basic right for all rabbits, av Ruth Morgenegg.