Hönor – förmodligen världens bästa djur

Vad är egentligen det allra bästa med att ha djur? Jag skulle nog säga att det är att ha möjlighet att göra en annan varelse lycklig, att kunna ge någon ett bra liv. Det är inte bara därför jag tycker så mycket om höns. Men det är en stor anledning.

Alla som har lite mark borde ha höns, bara för att få ge dem den stora glädjen av några potatisskal eller det överblivna riset. Hönor kräver inte så mycket, men det de kräver kompromissar de inte med. Här kommer lite kort info om vad varje höna behöver och hur du ska ge henne det.

P1040942_liten

Tamhönsens ursprung

Hönor och tuppar lever naturligt i djungeln i sydostasien. Där tillbringar de dagarna med att sprätta efter mat i undervegetationen, och på natten sover hela flocken högt uppe i sitt speciella sovträd. Varje morgon gal tuppen eller tupparna i flocken för att markera sitt revir. Flockarna brukar bestå av 5-15 individer. Hönan lämnar flocken ett par gånger om året för att ruva sina ca tio ägg på en skyddad plats. Hon tar hand om kycklingarna tills de är omkring åtta veckor, sedan återförenas hon med resten av gruppen.

Hönans föda

Höns är allätare precis som vi människor och behöver en varierad kost. Samma mat varje dag blir tråkigt! Även om hönsen får ett fullfoder bör det varieras med matrester och annat, allra bäst är om fåglarna kan gå fritt och leta mat själva. Får de inte fullfoder är det mycket viktigt att se till att värpande hönor får tillräckligt med kalk, t ex från snäckskal eller krossade äggskal. Att mata hönor med deras egna ägg kan kännas konstigt, men faktum är att ägg är en mycket bra näringskälla för höns (betydligt nyttigare för dem än det är för oss…) och hjälper dem att få tillbaka lite av den näring de förlorade när de värpte. Och de älskar det! Bara krossa äggen åt dem så de inte lär sig att hacka hål på skalen själva, det kan bli kladdigt om de gör det på fel ställe. Mata dock inte höns med ägg från någon utanför flocken, det kan sprida parasiter.

Hönshuset

På sommaren krävs inte mycket mer än ett vind- och regnskydd för hönsen, det kan till och med duga med ett tätt sovträd om det inte är alltför dåligt väder. Men under vinterhalvåret behöver hönsen mer skydd mot vårt klimat. Om de får vänja sig långsamt kan de klara höstens ankomst bra, men de behöver mer näring när det är kallt. Bäst är om temperaturen aldrig kommer under noll, så hönshuset ska kunna värmas upp om det blir flera minusgrader. Värmelampa, värmefläkt eller element fungerar, men värmelampa med rött ljus stör hönsens dygnsrytm om den är tänd på natten. Använd hellre en keramiklampa som bara avger värme.

Hönshuset ska vara torrt och dragfritt. På botten behövs ett material som inte blir kompakt och fuktigt utan som hönsen kan sprätta i. Det smidigaste är strö eller spån men med ett halmlager under sittpinnarna, där den mesta spillningen hamnar, som kan bytas ofta.

Självklart är en viktig egenskap hos hönshus och hönsgård att det ska skydda mot rovdjur. En tumregel är att antingen ska rävar, hökar och minkar absolut inte kunna komma in, eller så ska hönsen kunna komma ut. Det värsta scenariot är nämligen när hönsen blir instängda tillsammans med rovdjuret. Tänk på att rävar kan gräva och minkar kan klättra.

Pinne

För att hönan ska känna sig trygg när hon ska sova måste hon komma en bit över marken. Ju högre desto bättre, det enda som begränsar hur högt hon kommer är hennes flygförmåga. Ursprungshönsen flyger betydligt bättre än de flesta tamhöns. Sittpinnarna ska därför gärna finnas i flera höjder så de kan flyga från den ena till den andra. Pinnarna får gärna vara ganska tjocka, så hönan står på snarare än kniper runt pinnen. Använd gärna naturliga grenar som är lite ojämna, det är bekvämare för hönan än en helt slät pinne.

Rede

Bland det allra viktigaste för en höna, som är i en äggläggande period av sitt liv, är att kunna dra sig undan när hon ska värpa. Oftast värper hönorna på förmiddagen, och har man många höns är det viktigt att alla får tillgång till ett rede. Åtminstone ett rede per två-tre hönor bör man ha.

Redet kan vara en skyddad plats i markhöjd med lite halm på botten, eller en avsats högre upp. Gamla bokhyllor, där varje hyllplan förses med en ”tröskel” för att hålla kvar ströet och gärna en pinne framför, blir bra våningsreden. Vissa hönor föredrar att ha bra utsikt från sitt rede medan andra hellre är ordentligt gömda. Om du erbjuder reden av båda typerna minskar du risken att hönorna hittar en bättre plats (gärna i någon buske eller på höskullen).

Sandbad

Att bada i sand låter kanske konstigt för oss, men är ett väldigt centralt beteende för hönor och många andra djur. Finkornig sand, vissa föredrar sandig jord, som hönan rullar sig i och kastar över sig hjälper till att hålla fjädrarna i trim. I nödfall nöjer hon sig med kutterspån, fast det fyller inte den renande funktionen. Hela flocken sandbadar gärna tillsammans och det är tydligt att det är väldigt njutningsfullt för dem.

Kompisar

Höns är oerhört sociala och måste vara flera för att må bra. Men det är viktigt att de inte blir för många, i stora grupoper kan man få stora problem med slagsmål och mobbing. Ett antal mellan fem och 25 är lagom. En tupp i flocken har många fördelar, framför allt att tuppen håller vakt efter faror medan hönorna kan koncentrera sig på sina angelägenheter. Men tuppsällskap innebär också att man måste vakta på äggen så att ingen höna får för sig att ruva fram kycklingar. Flera tuppar kan gå bra ihop, men de ska helst ha gått tillsammans från att de var små och det är viktigt att ha flera hönor för varje tupp så det inte blir för stor konkurrens dem emellan. Finns det inga hönor alls i flocken går det oftast utmärkt att hålla flera tuppar ihop.

P1040954_liten

Vård

Höns kan få några olika parasiter, bland annat maskar, loppor, skabb och löss. De kan också få problem med äggledarna på grund av det intensiva värpandet. Tarmkoccidier är vanligt och kan ställa till stora problem, men det är också något höns kan bli resistenta mot och kan leva med utan besvär. Däremot kan det bli problem när man blandar höns och de smittas av främmande koccidiestammar, så se gärna till att inte blanda höns från flera olika grupper och om du gör det, låt dem vänja sig vid varandra långsamt genom att sätta ihop dem på en plats som inte är alltför nedskitad. Koccidierna smittar genom avföring.

Om hönsen kommer ifrån äggindustrin är de vaccinerade mot bland annat Mareks sjukdom. I övrigt brukar man inte vaccinera höns, men det kan ibland finnas anledning att göra det.

Håll koll på hönans spillning, färgen på slemhinnorna, hullet och hur ben och fötter ser ut. Titta efter om hon kliar sig mycket eller verkar hängig. Uppburrade fjädrar när det inte är kallt kan vara ett tecken på att hon inte mår bra. Det är inte så många veterinärer som har bra kunskap om höns, men testa med distriktsveterinären eller en smådjursveterinär som är specialist på fåglar om behovet uppstår.

Vad säger lagen om höns?

Enligt svensk lag får man idag ha höns på ett sätt som ingen djurvän vill behandla en kännande varelse. Men grundkraven för djurhållning gäller fortfarande; alla djur ska ha daglig tillsyn, tillräckligt med mat och vatten och de ska ges vård om de blir sjuka. Dessutom har alla värpande hönor laglig rätt till pinne, rede och sandbad. Du får som mest ha nio hönor per kvadratmeter.

Kommentera

Obligatoriska fält är markerade med en * .