Varför all avel är fel

På Tigerharen tycker vi att det är fel att tillåta djur som hålls i fångenskap att fortplanta sig. Vi kräver att alla djur som adopteras genom oss hindras från att föröka sig.

Det kan hävdas att det är fel att kastrera djur, eftersom det är ett ingrepp i deras kroppar som görs mot deras vilja. Men kastrering och annat fortplantningsförhindrande är ett mindre problem än sin motsats. Varför?

andrasbarn_screen-973x896
Bilden kommer från Vegandesign.se

Domesticering är ett övergrepp mot djuren och jorden

Vi människor har förändrat planeten i grunden genom att skapa domesticerade djur, och samtidigt utrota väldigt många vilda djur. Innan domesticeringen av djur inleddes, för runt 10 000 år sedan, utgjorde människor bara någon procent av den sammanlagda vikten av alla landlevande däggdjur. Idag utgör vi 98 % av den massan och har nästan helt tagit över planeten, på alla de vilda djurens bekostnad.

Aveln innebär att vi har förändrat djurarter som formats av naturligt urval under miljoner år så att de passar våra preferenser och behov. I de flesta fall betyder det att vi har dömt dem till ett liv i beroende, utan att ha möjlighet att klara sig själva och leva det slags liv som de fortfarande är mentalt anpassade till. För att ta några exempel:

Får har avlats så att de inte klarar sig utan att bli klippta. Vilda får har, som andra djur, en kort vinterull som fälls på sommaren.

Hönor avlas så att de lägger nästan ett ägg om dagen, istället för att som andra fåglar lägga en kull med ägg och ruva fram till ungar.

Kor har avlats så att de producerar runt tio gånger så mycket mjölk som hade varit naturligt. Det betyder att de inte kan få i sig tillräckligt med näring för att klara sitt energibehov om de inte matas med foder som innehåller massor av fett och protein, och som gör dem sjuka.

Hundar avlas så att de knappt kan andas, så att de får problem med höfter, ben och leder, så att de måste opereras för att kunna blinka, listan kan göras lång. Hundar har också länge avlats för att vara medgörliga och känslomässigt beroende av människor.

Katter hörde länge till undantagen, som inte utsattes för riktad avel utan skötte fortplantningen själva även i människors närhet. Det ledde till att de katter som klarade sig bäst bland människor förde sina anlag vidare, men vi lade oss inte i. Men sedan ett par hundra år har den riktade aveln satt sina klor även i katterna, och även “raskatterna” har transformerats till missfoster med hoptryckta nosar, förkortade ben, pälslöshet och andra åkommor som medför lidande, och som på ett tydligt sätt visar hur illa det går när vi leker med andras liv.

Vi måste ta hand om de som redan finns

Även om det skulle vara så att föräldrarna inte bär på genetiska handikapp som trubbnosighet eller hög “produktion”, kommer varje djur som idag föds till ett liv i fångenskap och beroende av människor att ta tid och resurser från ett djur som bättre hade behövt dem.

I Sverige är det tydligast och mest akut när det gäller katter. Kattuppfödning dödar hemlösa katter. Varje kattunge som säljs tar ett möjligt hem från en kattunge som fötts av en hemlös mamma, och som kommer svälta ihjäl till hösten. Det är ett högst tydligt problem för oss som omplacerar katter: kattuppfödarna är katthemmens fiende. I de allra flesta fall är de också katternas fiende, eftersom de avlar på sjuka och handikappade djur för sitt eget höga nöjes skull. Det finns ingenting djurvänligt med det.

Avel gör djur till produkter

Djur är inte varor, deras liv är inget som kan säljas och köpas. En kännande varelses värde kan inte bestämmas av en utställningsdomare. En avvikelse från rasstandarden är inget skäl att döda någon.

Det är helt enkelt inte okej att ta andras liv i våra händer på det sätt vi gjort och gör inom djuraveln. Det är dags för mänskligheten att sluta vara de andra djurens tyranniska härskare, och sluta med all uppfödning av djur.

Det kan tyckas vara ett problem att de domesticerade djuren skulle dö ut. Men frågan är: för vem är det ett problem? Inte för de djur som ännu inte finns, för ingen lider av att inte komma till. Inte för de vilda djuren, som skulle få sin del av jorden tillbaka, och definitivt inte för miljön eller ekosystemen. Kvar finns endast det mänskliga intresset av att fortsätta producera djur för vårt eget nöjes skull. Det är inte ett juste sätt att behandla sina medvarelser.